dess -born to impress

jag överlevde natten! somnade på soffan innan tolv och vaknade nånstans därefter av att cops gick på tv och dom skrek på varandra nåt skandalöst! stängde av tvn och fortsatte sova. vid 7:20 vaknade jag igen, släkte alla lampor och fortsatte sova i sängen. och nu är tv3play min bästis fram till strax innan 13 när jag ska möta johan på stationen. tänk att jag saknar honom fast vi sågs för bara 27 timmar sen.

ikväll är jag ensam och hela natten med för den delen. så jag köpte hem rostbröd och godis bara till mig. johan sover på hotell och har det gött så jag vill allt götta till mig jag med. ska mysa ner mig i soffan och kolla på allt som finns nedladdat och som är värt att se på. istället för att känna mig ensam tänker jag njuta av att få vara själv. fick förresten veta idag att löneförhandlingen för i år är klar och blev på 1,8 procent, retroaktivt från november blir det ju iallafall nästan en tusing eller så, inte mycket men väl värt efter fyra veckors sjukskrivning. nu blire lillördag!



tonight i will be alone, doesn't mean that i am lonely

har varit sugen ett tag nu på att bara prova om det funkar, så om ett par dagar har jag dessa två i brevlådan. 167 pix för båda härifrån, lätt överkomligt!

19 minuter tidigare gick vi upp idag, 5:44. älskling pussades hejdå vid kvart över sex och sen hoppade jag in i duschen. vid sju kom mamma och drack kaffe och vaknade till efter att ha skjutsat micke till jobbet. klockan 10 träffade jag doktor tjabbelatjabbabla (jag minns inte alls, men nåt på m kanske det var..) och han stack ner en jävla kamera i näsan på mig! fy helvete vad äckligt och obehagligt. -andas, andas! sa han hela tiden, jomen tjena, du har typ en superlång äckel kameragrej i min näsborre ner i halsen på mig och jag skakar av obehag och nervositet, andas är inte direkt vad jag tänker på som första prioritet, det får kroppen liksom försöka klara av själv. det var läskigt, som fan. MEN, det är inga fel på stämbanden, perfekt var ett ord han beskrev dom med faktiskt. felet är hur jag använder stämbanden, något om att dom övre bara används och att jag behöver komma till en logoped som ska hjälpa mig att hitta tillbaks rösten och hjälpa mig andas.. andas liksom, det behöver jag hjälp med, jag vet inte alls vad jag gjort dom senaste snart 25 åren för att överleva, för jag har tydligen inte lärt mig att andas. oh well, rösten ska användas och jag kommer kunna jobba nästa vecka vilket gör mig väldigt glad.



efter doktorbesöker åkte vi och hämtade läkarintyg och sen till maxi för lite matshopping och salladlunch. jag tyckte mamma förtjänade en fräsch sallad som tack för att hon är sådär bäst ni vet, den bästa mamman i världen som alltid ställer upp och följer med och skjutsar mig och håller handen och skrattar åt mina skämt fast dom inte är ett dugg kul. en sån mamma man ska vara liksom. sen åkte vi hem till mamma och jag fick lära henne göra lasagne (såna moderniteter kan inte jag, vad är det för fel på gammal hederlig makaroni laatikko egentligen!? muttrar hon medans hon står vid spisen), men jag hoppas den blev god iallafall! sen borstade jag viiva, klippte klorna och gav henne ett nytt koppel.

jag är ganska sick and tired of always being sick and tired just nu. fram till fredag ska jag vara hemma igen, sjukskriven och uttråkad. remiss till ÖNH har skickats också så det får bli intressant. nu vill jag bara äta en massa glass och inte alls tänka på vikten, varför har jag mens för?

dessutom kom jag aldrig ut i solen förut, men tvätten fixade jag. och jag har diskat också. sen har jag töntfastnat framför glamourama säsong 1. det är tv3 och 4play som håller mig i handen om dagarna framöver alltså. men en promenad och cykeltur borde jag klara av och hålla diet, även om jag är sjuk. bara jag håller käften, inte min starka sida!

det är dags att ta tag i livet känner jag. det skulle regna idag men än så länge skiner solen och jag borde ta mig ut på en promenad, långt. komma igång igen liksom, träna och skippa sockret, vara pigg och må bra helt enkelt. det senaste halvåret har blivit helt off track och det gillas inte, bara ibland men nu har jag fått nog. det är dock inte helt enkelt när man är sjuk i halsen fortfarande och det känns som att man ska blöda ihjäl. men det ska nog gå ändå. i eftermiddag ska doktorn ringa, kanske får be om remiss till ÖNH eftersom jag är inne på fjärde veckan med halsproblem. jag borde varit där tidigare! sen ska tandläkaren inbokas också, när jag liksom kan börja prata igen. och skatten ska betalas, nej jag var inte en av dom lyckliga som fick tillbaka, femhundraspänn ska dom ha av mig det här året. jag ska ringa lönekontoret och be dom dra så jävla mycket mer så jag får tillbaks nästa år.

 vad kul det var på jobbet igår, att träffa alla och andas in det litegrann, läsa mina 77 mail och bara vara där ett tag. även fast jag fick gå hem igen så var det ändå skönt att ha varit där. nu hoppas jag att detta blir sista veckan för mig att vara hemma, det är för jävla tråkigt på riktigt.

så, nu är våren här på riktigt, jag är trots allt på bättringsvägen och mensen vara inte ända fram till påska så jag tror vi kör nu, på rikt. först ska jag ta hand om tvätten, sen ska jag ut i solen och sen ska jag fortsätta hålla käft.

för nån månad sen lyfte johan upp mig precis som han brukar ibland när vi kramas och fällde en kommentar som jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta över:

"älskling, inte för att verka dum, men är det jag som blivit svagare eller...?"

måste jag säga att det inte blev nåt ligg den kvällen?

och för bara några dagar sen fick jag återigen bekräftat hur jäkla lite han egentligen lyssnar på vad jag säger, även fast det till och med handlar om något av hans intresse:

"vet du älskling, när jag och mamma åkte till jönköping såg jag en stor lastbil som jag tror du skulle velat vara ombord på"

J "jaså?"

"jo, det var en sån stor lastbil som det stod 'ljud, ljus och bild' på så jag antar det var nån sån som dom åker runt och installerar ljud och ljus och sånt med, du vet, som du skulle vilja göra"

J "jaha.."

"ja, det var lite roligt, det var en lila lastbil"

J "okej"

"mm"

J "var det en stor gul lastbil?"

alltså på riktigt så förstår jag nu varför allt blir så fel när jag ber honom om någonting överhuvudtaget, faktiskt. förstår ni frustrationen?

varit hos systerT, fått kladdkaka (sjävklit!) och våffla har jag fått mumsa, även fast dom var ljusa och blev kalla och jag är otacksam (hihi,haha,hoho) och det bästa av allt, jag har fått pussa på bästaste elvisen. det är allt tur att jag har dom där två, systerT och elvis så nära, annars hade jag gått under. och tänka sig att jag har haft lyckan att få dom två underbaraste syskonbarn som finns att ösa all min kärlek över. ibland är livet bara så himla enkelt, jag älskar dom.

jag fick träffa belsa två gånger den här veckan och det kändes bra i fasters hjärta. fick vara barnvakt tillsammans med mamma i ett par timmar medan danel och jenny var till ikea, det ni! och fixa mat till tjejen klarar jag galant. mosade katrinplommon blandat med gröt, det var grejer. jag saknar henne och det gör ont varje gång jag måste vinka hejdå. jag hoppas dom snart flyttar hit hela lilla familjen palmroos så jag slipper sakna dom så mycket.

då var vi där och åt semlatårta och prinsesstårta och fick även träffa världens sötaste lilla belsa som blivit så stor att faster blir helt tårögd av lycka. snart springer den lilla tösen helt klart. grattis pappa och farfar sa vi den femte april!

nu har jag kortare, fräschare och blondare hår. jag är mäkta nöjd och jag har världens bästa mamma som fixar allt. den här dagen har varit superlång och tråkig fram tills klockan 13 då mamma kom hem till mig, sen försvann tiden och jag hann nästan med allt annat jag skulle hinna med. annars är jag fortfarande sjukskriven och försöker göra det bästa av min sjuka tid. jag väntar på ett paket från h&m, en ny väska och jag längtar! den borde komma den här veckan.

igår var jag ute i friska luften och det var underbart! jag och johan tog en promenad till maxi för att handla helgmat och godis. var tvungen att ta en sväng in på h&m också, sjuk eller inte! fann där tre långskjortor för 99 pix styck vilket var som klippt och skuret för mig, dom tar vi! köpte också highlights som jag nån gång i framtiden ska få i håret tänkte jag, gick på tvåhundrasextiosju spänn. men det kan ju inte stämma tänker ni nu, nej det skulle det inte ha gjort heller, i en perfekt värld där kassörskan skulle ha märkt att ena skjortan var prismärkt med euro, alltså 9,95, som då gick in som tio kronor. måste jag säga att jag småsprang därifrån?



tog svängen förbi veromoda också och passade på att få 20% rabatt på en ny jacka som faktiskt johan blev kär i och som jag lärde mig att älska så fort jag tog på mig den. inte en svart, en beige jacka! himla tjusig faktiskt, dock fyra hundra spänn, men det fick det vara värt. är man sjuk så får man tydligen unna sig en del har jag hört.

det här var det närmsta till liv som jag haft sen i onsdags när systerT och elvis var här. förutom att mamma sprungit här titt som tätt och hållt mig sällskap, följt med till vårdcentralen och bara varit världens bästa mamma. idag är det söndag och det var tänkt att vi skulle städa, men jag orkar inte mer. jag blir sådär varm och halsen bränner när jag anstränger mig, när ska det gå över tro?

sverige kändes inte sådär kallt som jag trodde det skulle göra när vi klev av planet i örebro den 19 mars, solen sken och det var säkert fem plus. men snö till förbannelse var det iallafall! vi blev hämtade av lillebror och evelina och resten av helgen tog vi det väldigt lugnt. strax innan vi landade började jag nysa helt hysteriskt och jag fick nån konstig förkylning som inte ville ge med sig, inte heller på lördagskvällen och inte på söndagsmorgonen, då hade jag också feber och mådde inte alls bra. halsen krånglade, mitt högra öga rann hela tiden och jag var så täppt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. hela första veckan hemma var både jag och johan sjuka från jobbet, feber upp och ner och förkylda båda två. på fredagen den 25 kände jag mig nästan bra och johan var också bättre. han skulle mot alla odds iallafall jobba på måndagen sa han och jag kände inte att jag inte skulle kunna göra det jag med, förrän till den kvällen. då kom hostan och allt kändes värre. hela kroppen gjorde sådär ont som när man har hög feber och varje led ömmade. varje gång jag hostade kändes det som att det brann i bröstet. under helgen blev jag inte bättre utan fick ringa vårdcentralen på måndagen vilket jag gjorde och fick komma dit senare den dagen. jag kom hem därifrån efter en ordentlig undersökning med papper på att jag har akut bronkit och akut laryngit. doktorn sa att jag hade på gränsen till lunginflammation och jag fick penicillin och hostmedicin och sjukskrivning veckan ut. mina dagar har varit så långtråkiga att jag hellre dött tror jag, johan har jobbat och jag har suttit hemma med datorn och tvn, inte kul. nu börjar jag bli bättre efter penicillinkuren, men med tanke på min hals och att rösten försvinner titt som tätt fick jag order av läkaren att stanna hemma ytterligare en vecka, så en vecka till kommer jag vara hemma och tycka synd om mig själv.

ungefär så mycket har hänt i mitt liv sedan jag kom hem från underbara amadores. jag hade mycket hellre stannat kvar där borta ett par veckor till istället för att komma hem och bli dödsjuk. feels like egypt all over again. 

i onsdags fick jag dock besök av min kära systerT och min elskling elvis som underhöll mig och gjorde mig glad. det blev kladdkaka (såklart!) och kaffe och inte hemmagjorda vaniljbullar. det kändes trevligt att få leva ett par timmar då efter att bara ha suttit och tyckt synd om sig själv i soffan i 1,5 vecka.



 

i love love love you! ♥