dess -born to impress

för nån månad sen lyfte johan upp mig precis som han brukar ibland när vi kramas och fällde en kommentar som jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta över:

"älskling, inte för att verka dum, men är det jag som blivit svagare eller...?"

måste jag säga att det inte blev nåt ligg den kvällen?

och för bara några dagar sen fick jag återigen bekräftat hur jäkla lite han egentligen lyssnar på vad jag säger, även fast det till och med handlar om något av hans intresse:

"vet du älskling, när jag och mamma åkte till jönköping såg jag en stor lastbil som jag tror du skulle velat vara ombord på"

J "jaså?"

"jo, det var en sån stor lastbil som det stod 'ljud, ljus och bild' på så jag antar det var nån sån som dom åker runt och installerar ljud och ljus och sånt med, du vet, som du skulle vilja göra"

J "jaha.."

"ja, det var lite roligt, det var en lila lastbil"

J "okej"

"mm"

J "var det en stor gul lastbil?"

alltså på riktigt så förstår jag nu varför allt blir så fel när jag ber honom om någonting överhuvudtaget, faktiskt. förstår ni frustrationen?