bebisbubblan

ja, vi lever som dom allra flesta nyblivna föräldrar i vår lilla bebisbubbla. johan har börjat jobba och jag och elise kämpar oss igenom dagarna utan honom, visst går det bra men vi saknar honom extremt mycket. nu är det dock ledigt för honom i fyra hela dagar och det ska bli alldeles underbart att få vara hemma och mysa hela familjen.

imorgon kommer farbror anders och faster veronica hit och kikar in vårt lilla knyte. ska bli himlans trevligt! dock är hon inte så liten längre, eller hon var ju aldrig liten. jag kan bara inte förstå vart hon fick plats i magen egentligen, inte en chans att jag trodde det skulle vara en jättebebis på över fyra kilo därinne. och nu väger hon närmare fem kilo, 4720 visade det sig på bvc idag och hela 56,5 cm lång är hon. 3,5 cm upp på 16 dagar är ju inte fel. undrar allt om hon kommer växa om sin lilla mamma en vacker dag och bli världens stylta. johan säger att hon kommer bli supermodell och försörja oss när vi blir gamla, men jag vet inte jag. tycker hon ska bli precis vad hon vill bli och inte något på grund av sitt utseende, för jag vet ju redan nu att hon kommer bli världens vackraste när hon växer upp eftersom hon redan nu är världens finaste bebis.

det kommer nog inte bli så mycket uppdatering här som jag hade velat. nog för att jag har tiden eftersom elise är så himla snäll och sover mestadels av dagarna och även nätterna och bara är sådär go och gosig och alldeles alldeles underbar. men när det inte ammas eller byts blöja och hon sover, försöker jag själv vila och fixa med grejer som johan ska slippa fixa med när han kommer hem. dock får jag ju inte göra så mycket nyttigt ändå, en utflykt om dagen och en vilodag emellan har jag blivit beordrad, just så att inte snittet ska gå upp, för det vore ju för himla tråkigt. men det känns som att det läker riktigt bra faktiskt och jag längtar som en tok tills det är helt läkt så jag och elise kan ge oss ut på riktiga barnvagnspromenader i solen. men just nu njuter jag mest av att få vara hemma och mysa med henne, våra amningsstunder är dom mysigaste och jag märker redan nu att hon är en riktig mammagris. åh vad jag älskar henne! mer än ord. mer än allt, jag älskar min familj så det värker, MIN lilla familj!

hon var allt vi väntade och nu när hon kommit känns livet bara så himla komplett, det var såhär det skulle bli, det var såhär vi skulle vara, så det skulle kännas och jag är bara så himla lycklig.

53 cm och 4375 gram obeskrivlig kärlek



den 11 april klockan 2:17 kom hon och jag älskar henne mer än livet självt och jag har aldrig upplevt något såhär underbart i hela mitt liv, i hela mitt liv! hon ÄR mitt liv.
forever and foralways.


klart som fan att ungen håller sig inne fortfarande!



det snöar ju! och kallt är det, min unge är en vårunge, en videunge som sover för än så länge är det vinter.


komsi komsi lilla påskkyckling

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. det har inte kommit någon bebis än och nu börjar jag visst bli lite otålig att få se det lilla kräket. jag kan ju inte fatta att det är en riktig bebis därinne, med ögon, näsa, mun, bryn och fransar. den har små händer och fötter och rompa och allt, jag förstår inte! jag vill bara uppleva den där himmelska känslan och få se min bebis, mitt älskade älskade lilla gryn. var inte längtan stor innan så är den det nu kan jag säga. den 13 april klockan 8:00 har vi tid för igångsättning men jag ber för allt i världen att bebis ska hitta ut innan dess.

i måndags var vi sista gången hos barnmorskan och jag skulle väl inte ha undrat varför vi var tvungna att gå dit för där fick jag vara kvar i över två timmar. hjärtljuden lät inte riktigt som dom skulle och jag trodde på riktigt att jag skulle dö när jag fick åka upp till förlossningen och ligga där med ctg och lyssna på oregelbundna bebishjärtljud i över en halvtimme innan jag fick veta att allt stod rätt till och att det kan bli så ibland. "nu kan du gå hem och glömma att detta hänt" sa dom till mig. SOM OM! min bebis hjärta slog konstigt och jag fick ligga livrädd jättelänge ensam och lyssna på när ljudet gick upp och ner och plötsligt försvann för att sen komma tillbaka. jag kommer aldrig glömma det.

alla är så måna och nyfikna och intresserade och frågar hela tiden nu om bebis kommit eller inte och jag lovar att det kommer höras när vi fått vårt kräk. jag lovar, var så säkra! ibland känns det som att alla andra är mer gravida och nervösa än jag själv är, men det kanske är bra så jag kan hålla nerverna i styr tills det är dags på riktigt. för nu, sen jag lämnade sjukhuset i måndags har jag haft så himla ont konstant, och tryck neråt som bara den och ibland vill jag bara gråta för det gör så ont och jag knappt kan andas igenom värken. det borde vara förvärkar, men jag vet ju inte hur det ska kännas. det gör bara ont. men jag hoppas det är på gång nu iallafall och att vi kanske till och med kan få bli lyckliga föräldrar innan denna veckan är slut. jag hoppas iallafall.

imorgon går vi in i vecka 41 redan, eller egentligen blev bebis 40 veckor först i söndags den 1 april. för jag vet att bebis är gjord den 9-10 juli och att barnmorskan räknat lite galet när hon sagt den 29 mars, men jag ville inte strula till det. det känns bara tryggt att veta att bebis egentligen inte är så gammal som det står på pappret, den är hela 3 dagar yngre och vi har egentligen bara gått snart 3 dagar "över" tiden. dessutom känns det bra att då få bli igångsatt tidigare, men som sagt vi hoppas vi slipper det.

jag försöker iallafall fortsätta leva, jag tänker inte ligga på soffan och bara vänta på att nåt ska hända. så idag bar det av till finspång för att träffa finaste finspångsflickorna. alltid lika härligt att få komma dit och bara vara och prata skit och mysa. det ska det bli ännu mer av sen när bebis kommit, då blir det bebisträffar så det heter duga. ella får lära kräket allt hon kan som hennes mamma lär mig ;) det kommer bli wunderbart!

snart är det påsk och jag hoppas världens sötaste lilla påskkyckling kommer i helgen!

april april

din dumma bebis som inte kommer när mamma vill!

fast jag håller fast vid att det inte gör nånting, det enda jag fruktar är igångsättning, så sålänge bebis kommer innan den 13 är jag fullt nöjd. vi trivs ju faktiskt ganska bra ihop ändå, jag magen och bebis. men det hade allt varit kul med ett aprilskämt måste jag säga. imorgon är det dags för sista besöket hos barnmorskan, vet inte alls vad som kommer sägas eller göras överhuvudtaget. sist tog det en kvart ungefär att mäta blodtryck och lyssna hjärta och berätta hur bra jag mår och hur mycket jag inte vill komma tillbaks den 2 april. fast så kan det gå! vad vi iallafall vet är att bebis kommer inom en snar framtid och att inte nästa helg, men helgen efter har vi med all säkerhet äntligen blivit en familj!

senaste fynden





jag är så nöjd, fyndade ett bamse babygym på blocket som egentligen bara gick på 25:- och en overall till hemfärden från bb på tradera för 69:- jag börjar bli en riktig fyndare! det enda med gymet är att jag skulle vilja byta ut figurerna som hänger, eller man kanske skulle önska sig såna till bebisen i present? i så fall ser ni här hur gymet ser ut och det gör ingenting om det är i matchande färger, nån röd, en grön, en ljusblå, nån gul eller orange. ah, jag vet inte. jag kommer säkert köpa själv ändå, men såäre! mäkta nöjd är jag iallafall.


förresten, det kanske är så att du vill ha lite bullfita?




BF

idag påstår dom att bebis ska komma, men jag vet nog bättre. det är en aprilunge jag har i magen och inget annat. när den svek mig den 18 mars så visste jag att det skulle dröja och det sköna med det hela är att jag mår inget som helst dåligt av det, jag älskar att ha mitt pyre i magen och känna den sparka sönder revbenen på mig och skutta runt därinne som om den ägde hela magen (vilket iofs är ganska mycket sant också, det är inte mycket annat än bebis i magen längre) och jag ska som jag hela tiden sagt bara NJUTA för snart är den inte därinne längre, snart är det något helt annat som väntar och jag längtar dit också, men först måste jag få ta farväl ordentligt av graviditeten och bebis vet nog vad mamma behöver bäst så den stannar ett tag till. och därför bakar vi istället bullar idag och förbereder inför kommande bullfiksbesök!




sista semesterveckan

och jag tänkte börja måndagen med att vara effektiv och duktig, skicka in ansökan om f-penning och hjälpa mamma beställa däck, ringa och omboka tid hos logopeden och massa mer. men direkt stöter jag på problem och jag blir lite lack. varför kan man inte ansöka om f-penning längre än ett år? det är ju stört, på riktigt. hade varit skönt att ha allt gjort liksom när jag vet exakt hur jag vill ansöka, men så är det. ikväll kommer systerT att få samtal från lilsis, bara så hon vet.

bebisen fortsätter trivas i magen och jag trivs med magen så vi vankar på. tre dagar kvar till BF och det känns verkligen overkligt, är det redan mars? och slutet av mars till och med, på söndag är det 1 april! det är vår och jag stormtrivs, även fast semestern är över om en vecka. för jag kommer vara ledig ytterligare 1,5 år. kan ni förstå? 1,5 ÅR. jag kommer vara på vippen till att bli 28 när jag ska börja jobba igen, jag är bara 25 nu så känn på den vad lång tid det låter.

något negativt med graviditeten dock är att jag börjat må illa igen, inte sådär jättefarligt men ändå såpass att det blir lite jobbigt. det är nog det enda som inte är bra, och att jag inte kan sova på mage förstås. men jag vet ju att det här kommer gå över snart så det gör mig ingenting, faktiskt ingenting. bebis är värd precis allt jag går och kommer gå igenom, jag är beredd på allt. HIT ME!


nej, jag tror jag fortsätter den här effektiva måndagen efter en kopp te och macka och lite vh1 eller annat intressant. jag är ju faktiskt långledig, jag har inte bara hela helgen på mig.


vecka 40



inte så bra kvalitet på smalbilden, men man kan allt se hur bebis tagit sig plats :)


magen på ungefär 35 veckor



tänk vad snabbt det kan gå. redan inne i vecka 40 och bebis verkar trivas i magen. det gör ingenting, jag vill ha ut den när den är redo att komma ut. men senast blir det iallafall den 13 april så om max 3 veckor har vi kräket ute. jag mår så himla bra just nu, jag vet inte om jag nånsin mått såhär bra, nånsin alltså. jag bär på världens finaste skatt, jag får vara hemma och göra vad jag vill, solen skiner och jag bara är. jag längtar förstås, längtar mig galen. men samtidigt försöker jag njuta av den sista tiden som gravid nu, det är trots allt inte långt kvar innan vi inte bor i samma kropp längre och separationsångesten blir allt starkare. fast jag vet att jag kommer överväldigas av en annan känsla sen när bebis är ute, den största känslan av alla. den där stora kärleken till sitt eget barn.


snart är vi inte bara två bitar, snart är vi ett pussel

ja då var burret äntligen kirrat. det är himlans skönt att ha kort hår och jag måste spegla mig hela tiden för jag är så ovan samtidigt som det känns helt naturligt att vara korthårig. jag lämnade kvar mer hår på golvet när jag gick än vad jag tog med mig hem igen. halva håret kapat, det ni! men jag trivs, som jag trivs!

och jag trivs ännu mer av att få gå hemma. jag har ingen som helst ångest längre, ingen söndagsångest alls även fast jag går upp en sväng med johan varje dag vid 6:10 och jag skulle lätt kunna gå upp då och äta långfrukost, ta en dusch och bara låta tvn stå på och lyssna på vh1 hela förmiddagen. och sen bara kunna göra precis vad jag vill. tänk vilket lyxliv om man fick leva så förjämnan! nu längtar jag mest bara till att jag inte är ensam längre, utan får ha världens mysdagar med mitt lilla kräk. och så johan på ett hörn förstås, iallafall dom första två veckorna. sen får jag och kräket klara oss hela dagarna tills pappa kommer hem vid fem och är myssugen. jag kan inte fatta att vi faktiskt snart är en hel familj.


I love love love IT!




20 days and countdown


btw

inte för att ni har med det att göra eftersom jag inte fick någon som helst respons på mitt inlägg från i februari, men nästa tisdag ska jag klippa mig korthårig, klockan 10:30 ska blivande mamman få skämmas bort lite av marita. för det är jag värd.

as ready as can be
















efter graviditeten -motivation



nog för att jag älskar den här guldklimpen jag har i magen, mer än nånting i världen! och jag ångrar absolut ingenting! men det ska bli himla härligt att göra världen med den sen när den kommit ut och bli fit i kroppen igen! barnvagnspromenader och amning ska jag försöka mig på, sen ska jag nog bli en morsa fit for fight!


inte för att ni förtjänar det men,

jag ger ändå.

mycket händer och tiden går så fort så fort! redan fullgångna 37 veckor imorgon. allting är i princip klart inför nedkomsten nu, sängen är bäddad, kläder är tvättade och vikta i bebisbyrån. bebisapoteket ligger på hyllan under skötbordet som pappa johan målat vitt. barnvagnen står och väntar på soliga promenader med pingusängkläder i och jag bara längtar! bebis är så välkommen just nu.

igår var vi hos barnmorskan och allt ser himla bra ut. bebis har fixerat sig och hon sa att nu kan den komma närsomhelst, det kändes så skönt att höra för nu är jag så redo. har varit hemma i 1,5 vecka från jobbet (så fucking jävla asskönt!) börjar redan bli dagvimsig och jag undrar lite hur det kommer kännas att vara hemma så himla länge, snart väntas tre veckors semester också innan mammaledigheten kickar in på riktigt. jag hoppas bebis kommer under dom tre veckorna så att vi verkligen kan njuta fullt ut av vårt 1,5 år hemma tillsammans. jag kommer inte vilja gå tillbaks och jobba, det är ett som är säkert! men jag är fullt inställd på att den tiden kommer också, men först vill jag bara njuta av BEBIS. min bebis.

för er som är intresserade:


snart ska jag boka klipptid

jag har ingen som helst ångest över det, jag bara längtar. jag tror jag egentligen innerst inne trivs bäst att ha kort hår, men att jag alltid haft långt och blont och aldrig liksom velat bli av med det. men nu för tiden känns det som att håret växer väldans fort så det gör nog ingenting om jag klipper mig nu för om ett år har jag minst lika långt hår igen. dessutom kommer det bli bra mycket bättre med en kräkunge hemma om man har kort hår.



här trivdes jag riktigt bra med håret, så det blir nåt liknande nu. säger ni råh?


kärlek


Tidigare inlägg
RSS 2.0