nästa tisdag blir det 10 veckor och 10 kilo

hoppas jag!
 
jag ska iallafall kämpa däråt. och det är ju så mycket lättare att komma ut och röra på sig när man har världens finaste bebis att ta med sig. och snart alldeles runt hörnet kommer vi byta ut liggdelen på vagnen till sittdelen och det känns litegrann i hjärtat att min lilla har blivit så stor men samtidigt känns det så himla bra också att hon är såpass stor att man får respons i allt man säger och allt man gör och hon är liksom med hela tiden. igår började hon babbla oavbrutet och tillslut kom det fram "mmammamma", mitt lilla gos! hon fyller sin mammas hjärta till fullo vareviga dag.
 
men som sagt, nästa vecka ska jag ta tag i extrafläsket. även fast jag gått ner alla gravidkilon +6 till så finns det ändå minst 10 ytterligare som jag vill bli av med. vet inte riktigt vilken diet jag ska köra på eftersom jag ammar och inte kan leva på min "go bananas"-diet. men jag tror det kommer gå vägen ändå. jag måste bara ta bort sockret, jag tror det är min största last nu men jag har klarat det förr och kommer klara det igen!
 
annars lunkar vardagen på och jag trivs med livet som mammaledig, jag vill alltid ha det såhär. ingen ångest whatsoever. jag behöver inte ens sovmorgon! jag ser verkligen fram emot att vara ledig ytterligare 15 månader.
 
i onsdags var vi på bvc och nu har elise måtten 70 cm och 9610 gram vid 5 månaders ålder. hon växer så det knakar! men tack och lov verkar hon ha stannat lite nu och inte gått upp över 1 kilo på en månad och vuxit över 2 cm. det blev 630 gram och 1 cm upp denna gång, helt okej! nog för att hon ska växa men hon behöver ju inte växa ifrån mamma för fort!
 

jag vet att jag tjatar om henne, men hon tar upp hela min vardag just nu och kommer göra det för all framtid, men det kommer säkert svalna efter ett tag men just nu händer det så mycket kring henne och mig att jag inte vill missa en sekund. hon sitter, babblar, tittar, tar saker och äter på dom, sträcker sig för att nå, gosar, skrattar och är bara sådär underbart härlig att jag inte kan förstå att hon är min bebis i magen!

håll till godo

jag är sämst i världen på att blogga för jag orkar inte och egentligen bryr jag mig inte. eller jag börjar göra det nu och tänker att varför fan har jag inte skrivit iallafall en gång i veckan om elises utveckling och allt sånt. så man liksom kan hålla koll på när hon log första gången, skrattade och satt och allt, bara allt. men jag har ganska stor koll ändå, det är bara svårt att hålla ihop allt och få ner det tillsammans. jag har köpt en bok också där allt ska ner och dit det ska in bilder och massa text, allt för att elise ska ha så himla mycket fint att se tillbaka på som hon ändå inte kommer minnas ett skit av, det är ju bara för att jag vill ha det ju. fast när jag tänker efter hade det varit så himla roligt att av mamma, idag få en sån bok om mig. så jag ska köra järnet för att få iordning på den, bara så tidskrävande att beställa bilder och komma ihåg datum, skriva fint och klistra in och ni vet.
 
men, elise är vilket fall världens största bebis på 8980 gram och 69 cm. hon helammas och äter som en liten gris, vi börjar med lite smakportioner först när hon är ett halvår. dock älskar hon vatten som hon fått smaka senaste veckorna och hon älskar att plaska i badet varje kväll. hon har börjat vakna om nätterna nu igen (när hon var runt 1-2 månader sov hon iaf 5/7 nätter rakt igenom utan mat från 22-06 typ). hon ska äta då också, även fast jag försöker att bara ge nappen och hyscha så hjälper det inte, efter kanske 5:e gången vrålar hon om hon inte får tutte, sen kan hon sussa gott i ett antal timmar.
 
enligt bvc ska hon inte behöva äta om nätterna längre så vi fortsätter kämpa med det. om dagarna sover hon gott två gånger, en fm och en em. inga som helst problem att nattas heller för den delen, visst ibland tar det lite längre tid men hon är aldrig omöjlig. varje morgon mellan 7:30-8:30 brukar hon vakna och är världens gladaste skit, skrattar och pratar och låter bara sådär som världens goaste unge kan låta så att man vill äta upp henne. efter en halvtimme ungefär vill hon upp, ingen latgris iallafall. helst ska hon sitta som hon började med redan 1 dag efter 4-månaders dagen(!) nu sitter hon skulle jag vilja säga riktigt ordentligt bra med stöd fast hon knappt använder stödet, hon tar emot sig med händerna om hon faller men kan inte ta sig upp igen, det längtar jag tills hon kan. och ligga varken på mage eller rygg går knappt för sig, inte för att hon varit något fan av någotdera egentligen men nu är det ordentligt. 5-10 minuter på rygg innan hon skrikgråter och knappt lika länge på mage, vet inte alls hur hon ska kunna lära sig vända från rygg till mage och tvärt om eller lära sig nåt whatsoever när hon bara vill sitta eller hänga i mammas famn. så där är inga framsteg, det enda är "hej jag sitter" men jag kan inte så mycket annat, jag hoppade över litegrann i utvecklingen som att rulla runt och lite annat. men det kommer kanske som allt annat, bara sådär. vi har kvar liggdelen på vagnen och ska byta när hon är ett halvår, men det funkar prima då det går att fälla upp ryggstöd på liggdelen också så hon får sitta ibland vilket hon älskar!
 
hon greppar allt jättebra med fingertoppkänsla, det har hon nog gjort ganska länge nu när jag tänker efter, säkert minst en månad, redan tidigt började hon greppa efter saker och sen gick allt så himla fort från nyfödd spädis till en sittande jättebebis. hon kan nog ganska mycket som bara känns så självklara för mig eftersom dom kommit så himla fort.
 
jag minns faktiskt inte när hon log första gången, men jag vet att det var tidigt och det var inga jäkla gaser som alla kallar det, hon var nog knappt en månad, om jag har rätt så var det den 8 maj för då har vi bildbevis på en glad bebis som ligger och flänger medans mamman lagar mat. skratta gjorde hon den 26 juni, 2,5 månad gammal ungefär och jag började gråta när hon helt appropå ingenting sittandes i babysittern kollar på mig och skrattar till, världens härligaste underbara bebisskratt. sen kom det bara mer och mer och nu kan dom flesta få henne att skratta, änsålänge. det verkar dock som att gamla skäggiga gubbar är något hon är rädd för, men jag ska undersöka saken mer innan jag säger nåt.
 
hennes underbara kallufs har blivit så ljus så det knappt syns och skavt bort endel har hon gjort när hon bara sover på rygg och så har det på hjässan blivit liksom halvlångt i bara några strån, det hela ser rätt komiskt ut iallafall och jag undrar så hur hon kommer se ut med en massa hår sen! hennes ögon är fortfarande blå och kommer med all sannorlikhet vara det, hon har fått pappas ögonfärg helt klart. hon är väldigt lik pappa mestadels men ofta ser jag mig själv i henne så mycket att jag blir tårögd. jag kan fortfarande inte förstå att jag är mamma till en liten flicka, att jag fick en tjej som är min dotter. surrealistiskt till tusen.
 
den 5 augusti döptes hon till edith elise i marie minne vid stora kils kyrka i kil, eftersom vi bor i norrköping och hon föddes här och mest troligt kommer växa upp här ville jag ändå ge henne och johan att hon skulle få en del av värmland också. så så blev det. systerT och lillebror donnie blev faddrar från min sida och farbror anders och faster veronica blev faddrar från johans sida. det var ett litet och mysigt dop med större delen av våra familjer.
 
nu vid dryga 4 månaders ålder krävs mycket underhållning, hon ska ha allt, dra in allt, nypa/riva allt och känner på alla olika textiler. och allt åker in i munnen! händerna började hon smaka på innan 1 månads ålder tror jag och dom smakar fortfarande gott, tummen åker in då och då men hon favoriserar ändå nappen mer. fötterna har hon börjat känna lite på men inte smakat ännu. dreglat har hon gjort ett bra tag nu och mycket! trodde det var tand på G men enligt bvc kändes det inget sist, får se hur det ser ut nästa gång. man vet aldrig förrän det redan hänt tydligen. nu först börjar hon uppskatta att ligga utan blöja när man ska byta och hon liksom njuter när hon får av sig blöjan och är inte lika glad när en ny ska på. hon har slutat kräkas lika mycket som hon gjorde när hon var 1-3 månader. första månaden var det knappt nåt, men sen kom det före maten, efter maten, när hon bajsade och när hon vaknade och när man håll henne och när man la ner henne. fast det verkar som sagt ha avtagit drastiskt så vi får hoppas att lilla kräket slutar göra skäl för sitt namn. jag kallar henne mest strumpan, strumpalione eller pöppörö, johan kallar henne mest elise-fise. förutom alla andra pruttiga namn vi kallar henne för, allt och ingenting är hon ju!
 
just nu drar hon storlek 68 i kläder men jag kommer inom kort gå en shoppingrunda och inhandla en hel drös med kläder i storlek 74, även fast hon inte är däruppe än så tycker jag det är bättre att hon har lite för stora kläder än kläder som sitter preciis där dom ska men inte så länge till.
 
hon är verkligen världens charmtroll som ler och skrattar för det mesta, gnäller ofta, skriker till och provar rösten mest hela tiden, hostar och harklar sig som om hon vill ha uppmärksamhet. hon vet helt klart vem mamma är och tycker nog minst lika mycket om pappa fast hon änsålänge föredrar mamma i dom mest hopplösa situationerna, men hon blir lika glad varje dag när pappa kommer från jobbet och kelas. hon är dock ganska skeptisk fortfarande till främlingar och gråter om hon känner sig otrygg och då är det bara mamma som gäller. mammas lilla gris!
 
hon älskar pruttljud och pussljud, när man klappar händerna och när man slår sig på lårfläsket (på sig själv alltså, inte henne), men hon gillar när man klämmer henne på fläsklåren och säger "läski". med dom där låren är det egentligen inget konstigt att hon redan sitter ungen! hon skrattar när man härmar hennes sätt att prata och pratar ännu mer då. puss under hakan och i nacken är härligt också. hon gillar absolut inte att vara ensam och tjuter efter bara nån minut när man lämnar rummet. och blir superglad när man kommer och tar upp henne.
 
nästa bvc besök är den 12 september, jag kanske ska uppdatera lite till då och försöka fortsätta med det kanske en gång i veckan iallafall, mest för att jag själv ska hålla lite koll och kunna gå tillbaks om sådär ett halvår och läsa att jaha, skrev jag sådär då?

RSS 2.0