vad vore jag utan dina andetag
19 minuter tidigare gick vi upp idag, 5:44. älskling pussades hejdå vid kvart över sex och sen hoppade jag in i duschen. vid sju kom mamma och drack kaffe och vaknade till efter att ha skjutsat micke till jobbet. klockan 10 träffade jag doktor tjabbelatjabbabla (jag minns inte alls, men nåt på m kanske det var..) och han stack ner en jävla kamera i näsan på mig! fy helvete vad äckligt och obehagligt. -andas, andas! sa han hela tiden, jomen tjena, du har typ en superlång äckel kameragrej i min näsborre ner i halsen på mig och jag skakar av obehag och nervositet, andas är inte direkt vad jag tänker på som första prioritet, det får kroppen liksom försöka klara av själv. det var läskigt, som fan. MEN, det är inga fel på stämbanden, perfekt var ett ord han beskrev dom med faktiskt. felet är hur jag använder stämbanden, något om att dom övre bara används och att jag behöver komma till en logoped som ska hjälpa mig att hitta tillbaks rösten och hjälpa mig andas.. andas liksom, det behöver jag hjälp med, jag vet inte alls vad jag gjort dom senaste snart 25 åren för att överleva, för jag har tydligen inte lärt mig att andas. oh well, rösten ska användas och jag kommer kunna jobba nästa vecka vilket gör mig väldigt glad.
efter doktorbesöker åkte vi och hämtade läkarintyg och sen till maxi för lite matshopping och salladlunch. jag tyckte mamma förtjänade en fräsch sallad som tack för att hon är sådär bäst ni vet, den bästa mamman i världen som alltid ställer upp och följer med och skjutsar mig och håller handen och skrattar åt mina skämt fast dom inte är ett dugg kul. en sån mamma man ska vara liksom. sen åkte vi hem till mamma och jag fick lära henne göra lasagne (såna moderniteter kan inte jag, vad är det för fel på gammal hederlig makaroni laatikko egentligen!? muttrar hon medans hon står vid spisen), men jag hoppas den blev god iallafall! sen borstade jag viiva, klippte klorna och gav henne ett nytt koppel.
