dess -born to impress

jag behöver inte skriva mer än vad jag skrev 08, 09 eller vad jag skrev 10. eller överhuvudtaget vad jag skrivit och känt under alla dessa sju år som gått. jag känner precis likadant nu som då, jag bara längtar efter alla fler år vi kommer spendera tillsammans och göra varandra lyckliga. nu har vi en tredje person påväg in i vårt liv som kommer förgylla det ännu mer och jag bara gråter av lycka (och hormoner).

det har varit dom värsta och dom bästa åren i mitt liv, det känns som att jag fortfarande är 18 och står på perrongen och inväntar den där långa taniga killen från åmål som jag bara hade tyckt var lite för snygg för att vara singel. och han blev min på bara en dag, en natt, ett dygn. vi blev ett så snabbt och har varit det så länge att jag knappt minns resten av tiden, jag minns bara att allt som hänt, allt som sagt och gjorts har bara fått oss starkare. det är vi mot världen precis som det kommer vara resten av livet. 

istället för idag firade vi igår, jag har jobbat både igår och idag så det fick bli johan som fixade hela firandet. och tur var väl det, för det bjöds på prima tacopaj och kladdkaka ala johan. jag drack cider till som kändes förbjudet fast att det såklart var alkoholfritt och vi hade tända ljus och bara var som vanligt men ändå så himla ovanligt lyckliga ändå. jag behöver inte mer än så, jag behöver bara hans kärlek.

ungefär i mitten av varje år längtar jag alltid till oktober och till den 30, inte för att det ska hända något speciellt eller för att det ska kännas nåt speciellt utan för att det ÄR speciellt. det är speciellt att ha älskat någon så länge och fortfarande älska den personen mer och mer för varje dag, att fortfarande bli glad av att få komma hem till den personen och bara få kramas, känna doften av eller ligga i sängen och spela spel i mobilen bredvid den personen. ingenting behöver vara komplicerat, invecklat eller svårt, man behöver liksom bara vara. och det är precis vad jag gör, jag bara är och jag älskart. vi älskar, forever and for always.