snart är vi inte bara två bitar, snart är vi ett pussel

ja då var burret äntligen kirrat. det är himlans skönt att ha kort hår och jag måste spegla mig hela tiden för jag är så ovan samtidigt som det känns helt naturligt att vara korthårig. jag lämnade kvar mer hår på golvet när jag gick än vad jag tog med mig hem igen. halva håret kapat, det ni! men jag trivs, som jag trivs!

och jag trivs ännu mer av att få gå hemma. jag har ingen som helst ångest längre, ingen söndagsångest alls även fast jag går upp en sväng med johan varje dag vid 6:10 och jag skulle lätt kunna gå upp då och äta långfrukost, ta en dusch och bara låta tvn stå på och lyssna på vh1 hela förmiddagen. och sen bara kunna göra precis vad jag vill. tänk vilket lyxliv om man fick leva så förjämnan! nu längtar jag mest bara till att jag inte är ensam längre, utan får ha världens mysdagar med mitt lilla kräk. och så johan på ett hörn förstås, iallafall dom första två veckorna. sen får jag och kräket klara oss hela dagarna tills pappa kommer hem vid fem och är myssugen. jag kan inte fatta att vi faktiskt snart är en hel familj.





Namn:
Spara

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0