i can't express the feeling i possess for you baby
igår var vi hos barnmorskan lillkräket och jag. vi går tillsammans jämt, vareviga sekund är kräket med mig och jag älskart. börjar redan nu känna den här jäkla separationsångesten när jag tänker på att vi snart kommer leva i skilda kroppar, jag har ju vant mig vid alla sparkar och utstreckningar och småfötter i sidan. jag tycker ju så hemskt mycket om det, kommer det kännas lika underbart att få en spark på utsidan? kommer nog rentav egentligen kännas ännu bättre, när man kan se skatten i ögonen och höra den jollra och bara vara nära och dofta sin egen bebis bebisdoft. nej, jag längtar nog mer tills dess än vad jag lider av separationsångesten.
alla värden fortsätter vara på topp. jag hade blodbrist där ett tag, men har börjat med järntabletter nu och har kört i ett par veckor med en om dagen och nu ser det bättre ut.
igår var det vecka 31+4 och vikten visar sen inskrivning +6 kilo. SF-måttet låg på 31 och järnvärdet har gått från 107 som det var för tre veckor sen till 114 och blodsockret låg på 5.2. blodtrycket har gått ner något från 135/60 till 135/55 och samma underbara hjärtslag som dom två förra gångerna 144 bpm. hon kollade också hur bebis ligger och huvudet ligger nedåt i bäckenet och bebis ligger med ryggen på vänster sida av magen med fötterna sparkandes på höger sida. och jag har känt det så väl ett par dagar nu att det nog är så kräket har lagt sig till rätta. dom där fötterna i sidan är inte jättesköna förstås, men ack så underbart att nästan få ta på ens bebis små fossingar!
bullen i vecka 32
