jag tänker mest hela tiden att "det här ska du få faan för", men så kan man ju inte tänka heller

livet med två hjärtan som slår fortsätter, för det måste det.

det är tungt att må illa varje dag, jag är hemma den här veckan men ska försöka jobba nästa. jag kör på en varannan-vecka-metod som jag hoppas fungerar. så jag inte är från jobbet för mycket men också inte gör mig själv mer illa än nödvändigt. jag måste få vila ut, jag är yr och skakig mest hela tiden. jag kan inte äta frukost längre, jag som älskar frukost! så jag har slutat med det, jag går upp, dricker bubbelvatten och vilar i en 3-4 timmar och försöker sen få i mig nåt. för vad spelar det för roll om jag äter en macka till frukost som sen kommer upp fem minuter senare ändå? det blir ju ändå som att inte ha ätit nåt, förutom att jag slipper kräket. det har jag förresten börjat kalla den lilla, kräket, både av kärlek och av lite ironi. you make me sick, in a bad kind of good way.

idag är det fredag och om en timme är älskling hemma, det är nog det värsta med att vara hemma om dagarna, att sakna honom och var ensam mest jämt. ja för kräket är ju inte vidare sällskaplig, jag känner ingenting i magen. går in i vecka 16 nu och tycker att jag borde få känna att det finns nån därinne som gör att jag mår såhär illa nu.

hade mamma här hemma i onsdags, johan var och bowlade med jobbet och kom hem sent. det kändes bra att vara med mamma en hel eftermiddag och kväll, vi var och handlade och hon gjorde suomalainen makkarasoppaa, så gott! och jag förvånades över att jag faktiskt lyckades äta det utan att spy. vi pratade om graviditet, uppfostran, barn och vuxna och bara mös. jag kan inte beskriva känslan av att mamma äntligen vet allting. jag har ingenting att dölja längre, och det går inte heller, magen är för tjock! men jag bara njuter, jag vill bli ännu tjockare. väx unge, väx!

ikväll ska det bli mys här hemma. vi får se om det går ner en pizza eller kebabrulle. just nu mår jag fortfarande illa efter ett par knäckemackor och soppa. det enda jag fått i mig idag, men jag har inte spytt heller. päronsplit går dock ner, hur många som helst. och satsumas, det är nog mina cravings. det är en surunge jag har därinne, en suris som sin far men söt ändå. sen blir det nog en ostbådge eller två till idol, det är inte förträffligt men nu när vi börjat kolla måste man nästan fortsätta, tyvärr. jag saknar "så ska det låta!" men det kommer till våren, som så mycket annat.

det känns som att det behövs en hel del uppdatering här, men faktum är att det inte hänt så mycket den senaste tiden som jag hade uppehåll så jag väljer att blicka framåt istället. jag längtar till våren, till att flytta och få föda världens underbaraste lilla unge och förälska mig totalt i vår egna skapelse och bli helt salig. jag längtar efter sena kvällar med barnskrik, tidiga mornar med amning, blöjbytning, kräks och bajs och nervösa sammanbrott. jag längtar efter allt, kom, bara kom kom! jag längtar tills vi två blir tre på riktigt.




Namn:
Spara

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentera:

Trackback
RSS 2.0