som jag har längtat och som jag längtar
vecka 22 redan! det känns helt overkligt att jag gått över halva tiden och att det är minimal risk för missfall. jag har liksom en bebis i magen, en riktig levande bebis som sparkas och får näring och känner mig. jag ska bli mamma, bara det låter ju hur sjukt som helst! och längtan efter mitt lilla kräk är enorm, jag är redan så himla skör och gråter av längtan ibland. att bara få hålla om, pussa på och natta till sömns. mitt egna barn, som jag gjort tillsammans med världens finaste i världen. vi kommer verkligen få världens finaste barn och jag är så ivrig över att få se hur den kommer se ut, hur den kommer bli och hur hela våra liv kommer vändas upp och ner. jag har byggt upp så mycket kärlek inom mig över så lång tid att det är dags att få överösa krabaten med den. bara en vinter kvar, sen kommer våren och vårt älskade älskade barn.
