dess -born to impress

den 12 mars
var det dags att lämna det kalla men faktiskt ganska soliga sverige och istället anlända till varma och även soliga gran canaria, amadores. det blev tidig väckarklocksväckning den morgonen. jag var så nervös och trodde såklart planet skulle störta och att det här var verkligen min sista dag i livet. jag ville dokumentera allt ifall att jag skulle ha rätt (men vad fan, jag har ju alltid rätt. det måste varit nåt fel i systemet den här dagen eftersom jag uppenbarligen hade fel och jag har alltid rätt som sagt). johan tyckte jag var löjlig vilket jag blev väldigt fundersam över då han själv aldrig ens flygit utrikes, hur kunde han vara så lugn!? jag blev nästan arg när han inte förstod min oro, men den var ju helt obefogad, men ändå. vi tog spånkan till resecentrum tidigt den lördagsmorgonen och jag uppdaterade flitigt min facebookstatus inför varje stopp, jag tror det uppskattades och dessutom höll jag mig själv sysselsatt genom det och tänkte inte så mycket. det gick buss till katrineholm där vi sen tog tåg till hallsberg och från hallsberg tog vi tåg till örebro. väl där blev vi hämtade av johans bror anders och hans underbara veronica. vi käkade lite på mc donald's innan det bar iväg till flygplatsen. vid det här laget var jag utom mig av rädsla men tyckte mig hantera det väldigt bra sålänge jag tänkte på att ta mig en sup så fort vi kommit fram. och det gjorde vi. vi skålade för oss själva och jag skålade med alla mina facebookvänner, sa hejdå till alla mina kära och hoppades innerligt att jag för en gångs skull faktiskt skulle ha fel (vilket jag också hade och faktiskt inte är sådär bitter över som ni kanske förstår).



sen stängdes mobilerna av och vi gick på flyget som tog oss till det här alldeles alldeles underbara:



vi anlände väldigt sent och vi var jäkligt trötta och jag var supergrinig. vi tyckte inte alls att hotellet var fräscht och sängarna var hårda och det kändes inte alls bra. ända tills första morgonen när man fått sova ut och vaknat för att sen få se vilken jäkla härlig utsikt vi hade! hotellet ligger som på ett berg nästan 1,5 kilometer från stranden och den backen gick vi upp och ner för ett par gånger och det var inte en piss i mississippi kan jag lova. fifan vad jobbigt! men det var bäst det för så jäkla mycket god pizza jag åt nästan varje dag och så många rostade mackor med nutella som slank ner så var det nog bra att det var backe upp och backe ner överallt. vi gick ofta till puerto rico och gick i affärer där, tänk att det liksom var gångavstånd överallt! det var så himla mysigt! dock var dom första två dagarna inte sådär härligt mysiga som dom övriga dagarna, för det regnade. men den andra dagen tog vi tillfället i akt att åka till vecindario där atlantico shoppingcenter finns och strosade runt hela dagen. själva bussresan dit tog drygt 1,5 timme och vad mycket vi fick se under bussresan, underbart! sen tog vädret fart! det blev finare och finare och man ville bara inte åka hem tillslut. vi solade och badade både vid stranden och vid poolen om dagarna och stroasde i affärer och åt god mat om kvällarna, precis som det ska vara. till och med johan njöt som aldrig ens haft tankar på att åka på solsemester förut, så fort vi kom hem ville han börja planera för nästa resa till amadores. näst sista kvällen gick vi långpromenad ner till stranden, gick runt och bara fotade och andades in allting så mycket vi bara kunde. och sista kvällen låg vi bara och stekte vid poolen och avslutade hela semestern med en god middag i puerto rico och lite shopping samt en riktigt härlig kvällspromenad tillbaks till hotellet. det var verkligen helt fantastiskt och jag är så tacksam att anders och veronica ville ta med oss dit och visa oss deras smultronställe, för dit kommer också vi återvända, for sure!








































hasta la vista baby, we will be back!