måndag 25 januari
time goes by, so slowly.. men jag är på topp ändå! är ju redan inne på tredje veckan nu med träning, bra mat och inget godis. dessutom klirrade det i kassan idag för alla underbara arbetare och det är väl välbehövligt nu efter en fet jul. jag beställde precis hem ett par jeans som kommer runt den 10 februari, det ska jag unna mig denna månad. och så har jag fört över två tusen pix till sparkontot och alla räkningar är betalda. nu är det bara en present till syster T's 30-års dag och en present till mamis födelsedag som ska inhandlas för denna lön. och jag hittade en rabattkod som gav mig 30% rabatt på jeansen och fraktfritt, det tycker vi om!
idag var jag ute på powerwalk och tydligen går jag väldigt konstigt med armarna, jag liksom flänger med dom på ett sätt som jag inte alls märker eller gör avsiktligt. förra året när jag var ute stannade en gubbe mig och sa att mina stavar var för långa, men jag visade honom att dom inte alls var det, utan jag har en perfekt 90-graders vinkel. men han tyckte ändå det såg ut som det när jag gick. även min pappa har skrattat åt mig när han åkt förbi och sett mig gå som någon typ av fågel som inte kan lyfta. riktigt så hemskt är det väl inte hoppas jag, men han uttryckte det så. jag har inte tänkt mer på det förrän idag när en dam stannade mig och undrade varför jag gick utåt med armarna så mycket, hon trodde jag hade ont i armarna! men herregud, jag visade henne att jag bara går som vanligt och inte alls tänker på det, hon tyckte väl det var okej så länge jag inte hade ont. men förstå vad pinsam jag måste ha varit i flera år när jag gått där i mina egna tankar och musiken i öronen och så har jag flängt med armarna som en fågel som inte kan lyfta! (ser jag ut typ som en pingvin då eller?) jag tycker uppriktigt synd om dom som känner mig om detta är sant, vilket det alltså verkar vara.
jag kommer fortsätta gå ändå, och flänga med armarna, det gör väl träningen ännu mer intensiv, då kanske jag blir smal fortare! vem vet, så jag fortsätter att tycka synd om dom som känner mig. jag förstår om ni inte vågar hälsa på mig därute, jag förstår verkligen.
ack, vad trött jag var imorse när klockan blev 6:10 och det var dags att gå upp. jag var inte heller pigg när jag gick till jobbet strax efter sju, jag var knappt vaken vid första samtalet ett par minuter efter åtta, men efter första rasten sådär efter tio nångång blev jag mänsklig igen. och nu kan jag ta över världen fram till klockan tio ikväll ungefär, då jag kommer dundra i säng och förhoppningsvis somna med en gång.
nu är jag hungrig som en gnu, ska fixa lite grönsaker och bulgur med creme bonjour vitlök och örter som är supergod! tills vi ses igen kommer jag lyssna på den här remixade roxette låten om och om igen, underbar! ciao!
idag var jag ute på powerwalk och tydligen går jag väldigt konstigt med armarna, jag liksom flänger med dom på ett sätt som jag inte alls märker eller gör avsiktligt. förra året när jag var ute stannade en gubbe mig och sa att mina stavar var för långa, men jag visade honom att dom inte alls var det, utan jag har en perfekt 90-graders vinkel. men han tyckte ändå det såg ut som det när jag gick. även min pappa har skrattat åt mig när han åkt förbi och sett mig gå som någon typ av fågel som inte kan lyfta. riktigt så hemskt är det väl inte hoppas jag, men han uttryckte det så. jag har inte tänkt mer på det förrän idag när en dam stannade mig och undrade varför jag gick utåt med armarna så mycket, hon trodde jag hade ont i armarna! men herregud, jag visade henne att jag bara går som vanligt och inte alls tänker på det, hon tyckte väl det var okej så länge jag inte hade ont. men förstå vad pinsam jag måste ha varit i flera år när jag gått där i mina egna tankar och musiken i öronen och så har jag flängt med armarna som en fågel som inte kan lyfta! (ser jag ut typ som en pingvin då eller?) jag tycker uppriktigt synd om dom som känner mig om detta är sant, vilket det alltså verkar vara.
jag kommer fortsätta gå ändå, och flänga med armarna, det gör väl träningen ännu mer intensiv, då kanske jag blir smal fortare! vem vet, så jag fortsätter att tycka synd om dom som känner mig. jag förstår om ni inte vågar hälsa på mig därute, jag förstår verkligen.
ack, vad trött jag var imorse när klockan blev 6:10 och det var dags att gå upp. jag var inte heller pigg när jag gick till jobbet strax efter sju, jag var knappt vaken vid första samtalet ett par minuter efter åtta, men efter första rasten sådär efter tio nångång blev jag mänsklig igen. och nu kan jag ta över världen fram till klockan tio ikväll ungefär, då jag kommer dundra i säng och förhoppningsvis somna med en gång.
nu är jag hungrig som en gnu, ska fixa lite grönsaker och bulgur med creme bonjour vitlök och örter som är supergod! tills vi ses igen kommer jag lyssna på den här remixade roxette låten om och om igen, underbar! ciao!
Postat av: Tess
att svänga på armarna bränner 30% mer kcal .:D
Trackback
