tisdag 16 februari
latest updates:
jag är brännskadad på bröstet så det sjunger om det. i söndags skulle jag lyxa till det med en latte och skulle skumma mjölk i mammas shaker, värmde i micron och skulle just med att sätta på locket igen och skaka lite till när locket flyger av och all mjölk attackerar mig över bröstet. jag dog litegrann på insidan och ganska mycket på utsidan. mamma fick nästan en hjärtinfarkt av mitt gälla skrik, sen isade jag ner det med snö och isklamp. det hjälpte inte alls så jag sköljde med duschen över bröstet med iskallt vatten så länge att jag inte kände min överkropp, sen brändes det igen. det brände hela dagen och hela kvällen, först vid läggdags kunde jag acceptera smärtan och överleva. det som inte dödar, det härdar, right?
och nu sitter jag här med brinnande bröstkorg och är säkert ärrad för livet, men jag är glad att ansiktet klarade sig. tur också att jag redan hittat kärleken i mitt liv så jag slipper leva ensam resten av livet. jag är ju missbildad nu ju.
i lördags skulle jag och mamma basta, när mamma ringer farmor svarar pappa att farmor fått hjärtinfarkt och ligger på sjukhus. men hon är okej, hon kommer överleva hon också och det är jag glad över. jag älskar min farmor. hon är den enda jag har kvar. mamma och jag var och hälsade på henne idag och hon hade det bra, imorgon ska hon åka till linköping och kolla hjärtat och är det okej så kommer hon få komma hem. på söndag är det bastu och då ska jag basta så att jag får träffa henne igen.
i fredags slutade jag 21:05, mamma hämtade mig och vi åkte till maxi och handlade. sen sov jag som en gris hos henne. helgen försvann i ett nafs. i söndags när både jag och johan kommit hem och vi hade hjärt-fikat med nybakt bröd (ja, jag köpte färdiga degklumpar och stoppade in i ugnen till johan och han undrade faktiskt vad det var som luktade så gott när han kom hem, så det blev lyckat) och johan hade fått sina 19 röda rosor av mig och jag hade rivit plasten av min nya one tree hill box som jag fick av honom, kollade vi på den nya beck filmen. den var sådär. jag börjar gilla wallander mer, men det är nog för att vi tittat på det mer och det var kanske ett år sen vi såg beck. men denna var nog en av dom sämsta. när kvällningen kom kändes det verkligen inte som måndag dagen därpå. jag hade verkligen behövt en helg till direkt efter i söndags, men icke. måndagen kom och gårdagen blev jobbig.
jag hade redan ångest över mitt jäkla brännsår, jag trodde vi hade tejp hemma och grejer att fixa skydd med. men det hade vi ju såklart inte. jag gick upp en halvtimme tidigare än jag ställt klockan till för att hinna med allt. det tog säkert fyrtio minuter för mig att fixa ett jävla skydd för såret. jag klippte sönder alla våra plåster och snodde tejpen därifrån. sen gjorde det bara ont och skavde och jag visste inte alls vad jag skulle ha på mig. jag grät lite när mamma sen ringde och jag hade en halvtimme kvar på mig, att sminka mig, klä mig och äta frukost. jag klarade mig och ringde upp mamma påväg till jobbet. hon tyckte jag skulle uppsöka läkare eftersom brännsåret blivit lilablått och hon var orolig. jag ska bara jobba först tänkte jag, jag vill inte kompa eller vara sjuk, inte såhär tidigt in på året. väl på jobbet kändes det okej, men det liksom skavde hela tiden och skyddet åkte av och alla tyckte jag borde uppsöka läkare. när klockan var kvart över tolv loggade jag ut, ringde mamma och begav mig mot vårdcentralen.
nu var det inte så farligt som man befarat, jag och mamma hade lyckats fixa huden och såret såpass i tid att inga blåsor hade utvecklats och huden borde inte vara i fara. det blev ett besök på apoteket för att inhandla xylocain och nya plåster. jag hittade även nåt stärkande medel att måla på naglarna för att dom ska hålla bättre, vet inte alls om det funkar, men allt är värt att testa. nu sitter jag här med mitt blålila brännsår som stramar och sträcker och lever helt öppet för omvärlden. om jag kommer ha kvar det resten av livet vet jag inte, men det gör mig nog ingenting. det känns som en liten del av mig nu och jag kommer sakna det om det försvinner. mitt födelsemärke har liksom fått en kompis nu, och det vill vi väl alla ha?
ledsen och brännskadad dess trying to impress
avslutningsvis..
till min syster:
idag fyller min käraste syster 30 år och jag har bara skickat ett sms till henne. men hon vet att jag älskar henne av hela mitt hjärta som bankar innanför min trasiga bröstkorg. jag önskar henne allt gott i hela världen, men mest av allt önskar jag henne mer tid med mig för jag saknar henne när vi aldrig ses och jag längtar efter henne jämt. jag kommer ihåg alla våra galna kvällar, alla spring på stan, knäppa grannar, fulla fester och allt hon lärt mig. det är knäppt hur man kan sakna nån som finns så nära men som man ändå aldrig tar sig tid att träffa. men vi vet vart vi har varandra och jag vet att hon alltid finns där när jag behöver henne. vi är systrar för livet och jag älskar henne för evigt. tack systerT för att du blev min syster och för att du är den underbara människa som du är. jag ser fram emot att fira din 60-års dag om 30 år på nåt kryssningsfartyg i framtiden, där du får lära mig att supa igen, med eller utan löständer. DU är bäst!
denna veckans utmaningar blir att träffa maisan imorgon efter jobbet och träning. ska bli fint att se hur dom bor och bara titta på henne igen efter ett års uppehåll. på torsdag ska jag jobba till halv fem och sen bara vara hemma tror jag. på fredag är det tvättid, jag slutar halv fem, tvättar klockan fem och klockan åtta är det let's dance som jag inte kommer missa. dessutom fyller maisan år då så jag får säga grattis till henne i förskott så jag inte glömmer. johans syster fyller också år då och jag tror vi kommer hinna skicka ett kort.. och på lördag fyller mami år. då ska vi dit och göra tårta som jag förövrigt inte ska äta. och på söndag ska jag se till att komma till bastun och sen krama farmor lite mer.
dessutom fixade johan frisörtid till mig hos marita till fredag nästa vecka. klockan 15 ska jag vara där och det blir perfekt efter jobbet eftersom jag slutar kvart över två. jag är påväg till den ljusa sidan igen.
nu är klockan sängdags, och idag är det fettisdagen och jag är redan tjockis så jag skippar semlan, men hoppas ni har ätit er riktigt tjocka. det behövs i dessa istider. nu ska jag och brännsåret sova, natti!
Trackback
