Inget särskilt alls
Äntligen är dessa två dagar över, imorgon samt torsdag och fredag börjar jag klockan två istället för kvart i ett och jobbar till åtta. Så det blir bara 6 timmar och det känns bra. Lite drygt denna vecka känns det som, men kommer nog bli bättre imorgon då det bara är två dagar kvar till helg och en dag kvar till lön. Åh, jag vill ha ny jacka och sen några mysiga stickade tröjor till vintern. Och jag har redan plockat ut vilka kläder jag ska beställa till julafton, kommer bli superfint. Och mysigt och jag längtar galet mycket tills det blir snö, minusgrader och ljus i alla fönster. Hoppas bara att lägenheten är färdig till december så vi kan julpynta och ha det bra i vår lilla vrå.
Imorgon ska jag till badet och träna innan jobbet, en halvtimmes snabb gång på bräda, samt 4 minuter spring (jag lägger på en minut varje vecka, för jag orkar verkligen inte springa, men det funkar några minuter och jag ska fortsätta tills jag orkar springa helt) sen tar jag crosstraining i en halvtimme också, samt promenaden till badet, icke att förglömma. Men jag tar nog spårvagn hem, måste utnyttja mina sista två dagar som busskortet gäller, sen blir det inget sånt mer, utan apostlahästarna som får arbeta eller cykeln.
Nu på lördag ska jag träffa systerT hemma hos mamma, hon ska dit och hjälpa mami med Cleos tänder som är helt gröna av plack och äckel. Så åker vi dit vi också tänkte jag för att kramas lite med syster. Har inte träffat henne på flera månader tror jag. Sen på söndag blir det Mantorp med älskling och pappa, får se om jag står ut att vara där i kylan flera timmar och kolla på stcc och inte rally som jag fick för mig. Det funkar nog, får ta med mig en nutrilettbar och kanske en smoothie också så jag har nåt att äta. Kanske lite nötter? Hm, vore mysigt ja, det ska jag ta med också. Sen nästa tisdag har jag bestämt träff med Emelie också, ska bli himla trevligt att träffas, vi säger hela tiden att vi måste ses nån dag och vi har väl gjort det sen studenten men det blir liksom aldrig av, men nu så. Sen ska jag följa med henne hem till Skriketorp och se hur dom bor i sitt lilla hus, ska bli mycket trevligt.
Annars flyter träning och allting på, sista veckan nu innan en månad har gått och mitt första delmål ska vara nått. Det är en bit dit, men man ska aldrig säga aldrig, det kan hända. Så jag hoppas och tränar och har en positiv inställning, jag har hört att man kommer så mycket längre då, höhö. Well, nu är det sängdags för oss som jobbar.
Luckitha och Cleo. (världens bästa hundar i hela världen)
Imorgon ska jag till badet och träna innan jobbet, en halvtimmes snabb gång på bräda, samt 4 minuter spring (jag lägger på en minut varje vecka, för jag orkar verkligen inte springa, men det funkar några minuter och jag ska fortsätta tills jag orkar springa helt) sen tar jag crosstraining i en halvtimme också, samt promenaden till badet, icke att förglömma. Men jag tar nog spårvagn hem, måste utnyttja mina sista två dagar som busskortet gäller, sen blir det inget sånt mer, utan apostlahästarna som får arbeta eller cykeln.
Nu på lördag ska jag träffa systerT hemma hos mamma, hon ska dit och hjälpa mami med Cleos tänder som är helt gröna av plack och äckel. Så åker vi dit vi också tänkte jag för att kramas lite med syster. Har inte träffat henne på flera månader tror jag. Sen på söndag blir det Mantorp med älskling och pappa, får se om jag står ut att vara där i kylan flera timmar och kolla på stcc och inte rally som jag fick för mig. Det funkar nog, får ta med mig en nutrilettbar och kanske en smoothie också så jag har nåt att äta. Kanske lite nötter? Hm, vore mysigt ja, det ska jag ta med också. Sen nästa tisdag har jag bestämt träff med Emelie också, ska bli himla trevligt att träffas, vi säger hela tiden att vi måste ses nån dag och vi har väl gjort det sen studenten men det blir liksom aldrig av, men nu så. Sen ska jag följa med henne hem till Skriketorp och se hur dom bor i sitt lilla hus, ska bli mycket trevligt.
Annars flyter träning och allting på, sista veckan nu innan en månad har gått och mitt första delmål ska vara nått. Det är en bit dit, men man ska aldrig säga aldrig, det kan hända. Så jag hoppas och tränar och har en positiv inställning, jag har hört att man kommer så mycket längre då, höhö. Well, nu är det sängdags för oss som jobbar.
Luckitha och Cleo. (världens bästa hundar i hela världen)
Trackback
