dess -born to impress

Snart råder Efterlyst på vår tvskärm, en timme med Hasse Aro och hemskheter i dagens samhälle. Men det roar oss och vi följer det som slavar varje onsdag. Man måste få reda på alla idioter som rånar banker utan huvor och ser rakt in i övervakningskameror och våldtäktsmän som blir bortskrämda av vardagshjältar. En snabb dusch först och steka kyckling så är det dags igen. Varje onsdag samma sak, klockan 21 och trean.

Har varit på stan idag, träffade världens bästa Madde och det var hur trevligt som helst. Köpte lite skjortor och två pyjamaströjor till julen. Jag hann med min promenad innan och sen gick jag in till stan, sprang runt på stan i en och en halv timme, sen tog jag spårvagnen hem, gick upp till Statoil och hämtade mitt paket från H&M, sen gick jag hem och jag tror jag har gått ungefär 2 mil idag, minst! Jag har så himla ont i fötter och ben att det är synd om mig.

Igår var det ännu mer synd om mig. Jag skulle ta en promenix in till stan direkt efter jobbet och kolla var Haluxa ligger, fick sällskap av sötaste Tess in till stan, hon stannade vid resecentrum och jag fortsatte uppåt. Det var superkallt, men jag hade ingen mössa med mig och benen hade lagom fryst till is när jag kom fram och såg att det var porttelefon och jag hatar sånt! Aldrig att jag står mitt inne i stan och trycker på en sån inför tusen människor. Det räcker med att jag tvingades göra det i Åmål när jag skulle till tandläkaren och första gången jag var på jobbet och skulle intervjuas. Det är hemskt. Jag vände och gick hemåt, nu vet jag var det ligger iallafall och ska ringa imorgon tänkte jag. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö på vägen hem, hade tänkt ta spårvagnen, men jag är en sån jäkla idiot och envis som en gris att jag ska gå för att få motionen. Det är raksträcka hela hela jäkla vägen och mörkt och typ 6 minus, minst! Jag lyssnade på musik så öronen var rätt okej, men benen och ansiktet domnade bort rätt snart. Jag funderade starkt på att gå in på Max och köpa en kaffe, men skippade. När jag väl kommit fram till Shell macken vid jobbet funderade jag igen, men struntade i det eftersom det bara var en 20-30 minuter kvar hem. Under hela raksträckan kände jag att jag bit för bit frös till is och blev helt stel. Jag kunde nästan röra på benen. Och minut för minut fick jag upp tanken på att jag skulle dö, att jag höll på att frysa ihjäl, jag skulle aldrig i livet komma hem och värma mig. Jag skulle frysa ihjäl. Det enda jag ville göra var att krypa ihop som en liten kattunge mitt på cykelvägen och värma mig med min egna kroppsvärme som säkert skjunkit till ungefär 34 grader. Men jag överlevde, ringde Johan vid uppförsbacken hemma och bad honom sätta på te tills jag kom, sen blev det te och knäcke, fem minuter på crossen för att få upp värmen och sen kom mami och vi åkte till Maxi.

En hektisk dag och en hektisk vecka, hur klarar sig alla egentligen? Jag är stressad hela tiden, jag känner liksom pulsen i varje åder. Och den slår inte 15 slag per 15 sekund direkt. Det är snarare 115 slag. Jag är 22 år och jag tror jag kommer få magsår. Stress är bra i måttlig mängd, men jag stressar järnet jämt bara för att hinna med allt och så är jag en jäkla tidsoptimist. Jag skulle behöva iallafall 36 timmar på ett dygn. Då skulle jag behöva sova 6 extra timmar och dom andra 6 timmarna skulle jag hinna göra allt jag inte hinner på de timmar jag har. Jag jobbar 75% också, vad är detta? Har alla andra mer tid och mindre liv, eller mer liv? Jag har iallafall tid att skriva blogg och det måste betyda att jag inte har magsår än, fast jag börjar fundera när det tar mig ungefär fem minuter att skriva ett superlångt inlägg som detta.

Imorgon är det fredag för mig och Tess för på den riktiga fredagen denna veckan är vi lediga och drar till Lund, jag längtar! Och till julen, 3,5 veckor kvar. Det betyder också att det är 3,5 veckor kvar till mitt första stora mål och jag hoppas innerligt att jag når det. Denna veckan är lite svag, jag orkar inte crossa så mycket, men nog för att jag stressar och har supermycket annat att göra hela tiden. Som imorgon blir det promenad, sen hem och mamma kommer och hämtar för vi ska till Maxi igen och byta jeans hon köpte igår och jag ska köpa en till grå kruka som jag köpte ett par av igår och vill fylla på fönsterbläcket med. Sen ska Johan klippa sig, och jag ta en sväng på stan och dofta parfymer. Hektiskt som sagt. Idag fick jag iallafall lite gjort, ett par klappar till Johan är köpta och mamis verktygslåda är införskaffad också. Nu är det bara lotter och två klappar till Johan kvar så är julafton klar att komma. Nu steks det kyckling, sen blir det att duscha av sig flottet.

Please, wake me up when christmas is here.