Snöbollar!
Jag funderar på ifall jag ska tvinga ut Johan när han kommit hem och leka i snön, jag blir så barnsligt glad av all snö som kommer. Jag vill bara springa omkring och göra snögubbar och änglar och kasta snön upp i luften och skrika Haleluja! (okej kanske inte riktigt haleluja, men nästan)
Fick just ett telefonsamtal från arbetsförmedlingen, en lite vilsen kille, man eller gubbe, hade svårt att uppskatta hans ålder på telefon. Han måste ha ringt förut för det var för nån vecka sen det ringde något konstigt nummer som jag sen inte hittade på eniro.se eller hitta.se och jag funderade starkt eftersom det ringde både på mobilen och hemtelefonen. Det måste varit han. Well, well, han frågade hur läget var och sa att jag fortfarande var inskriven där, men jag måste ju det eftersom jag fortfarande får a-kassa för mina 25% som jag inte jobbar. Jag har tydligen inte uppföljt någon handlingsplan, men han verkade inte bry sig så mycket om det utan var mest glad över att jag trivdes på jobbet och han skulle hoppas på det bästa åt mig och ringa runt årskiftet igen för att se om jag blir på jobbet kvar eller ej. Jag hoppas!
Det är så synd att det kommer hinna bli mörkt innan Johan kommer, men det borde inte göra nånting, för vi har världens bästa gräsmatta nedanför balkongen att leka på och där kommer inga bilar heller. Egentligen bor vi rätt bra faktiskt, vi har utsikt åt vägen där bilarna kommer så man kan se om man inväntar besök ifall dom kommer. Sen åt andra hållet har vi fin utsikt över en stor gräsplan med cykel/gångvägar och fina hus som är vackert under sommaren och säkert fint under vintern också. Det blir liksom lite city vs country. Vi har lite av varje med andra ord, jag börjar trivas.
När ska gubben komma tillbaka då?
Fick just ett telefonsamtal från arbetsförmedlingen, en lite vilsen kille, man eller gubbe, hade svårt att uppskatta hans ålder på telefon. Han måste ha ringt förut för det var för nån vecka sen det ringde något konstigt nummer som jag sen inte hittade på eniro.se eller hitta.se och jag funderade starkt eftersom det ringde både på mobilen och hemtelefonen. Det måste varit han. Well, well, han frågade hur läget var och sa att jag fortfarande var inskriven där, men jag måste ju det eftersom jag fortfarande får a-kassa för mina 25% som jag inte jobbar. Jag har tydligen inte uppföljt någon handlingsplan, men han verkade inte bry sig så mycket om det utan var mest glad över att jag trivdes på jobbet och han skulle hoppas på det bästa åt mig och ringa runt årskiftet igen för att se om jag blir på jobbet kvar eller ej. Jag hoppas!
Det är så synd att det kommer hinna bli mörkt innan Johan kommer, men det borde inte göra nånting, för vi har världens bästa gräsmatta nedanför balkongen att leka på och där kommer inga bilar heller. Egentligen bor vi rätt bra faktiskt, vi har utsikt åt vägen där bilarna kommer så man kan se om man inväntar besök ifall dom kommer. Sen åt andra hållet har vi fin utsikt över en stor gräsplan med cykel/gångvägar och fina hus som är vackert under sommaren och säkert fint under vintern också. Det blir liksom lite city vs country. Vi har lite av varje med andra ord, jag börjar trivas.
När ska gubben komma tillbaka då?
Trackback
