50-tal vs 2008
Jag överlevde tisdagen, det var faktiskt en av de bättre tisdagar jag upplevt. Ironiskt nog. Idag var lite värre, jag tröttnade på allt och alla som pratade med mig, men var lika trevlig varje gång ett samtal kom och varje gång jag lagt på kom svordomarna. Detta hade Ellinor och Benjamin som satt vid varsin sida om mig väldigt roligt åt. Jag tycker om dom, dom roar sig på min bekostnad och jag gillart. Att roa menar jag. Och så är dom bra människor båda två, rent av alla jag jobbar med är bra människor. Jag trivs något utomordentligt på mitt jobb. Med allt och alla.
Min morgon började med att jag släppte in Tina genom vår onödiga portkod och dra kort-dörr, sen släppte hon in mig med sitt kort genom nästa dörr. Vi pratade om vinterns jävulskap och om hur härligt det ska bli när midsommar är här igen. Det är snart midsommar sa hon och jag låtsades att jag trodde henne, fast vi båda två visste att hon hade fel, riktigt fel dessutom. Vintern har inte ens börjat än och här längtar vi redan efter sill och potatis. Innan vi ens ätit av skinkan, korven eller ens smuttat på glöggen. Detta ska bli the best christmas ever har jag bestämt. Jag längtar först dit, sen till sommaren och där emellan såg jag i min kalender att fettisdagen kommer, vad jag ska äta semla då!
När jag slagit mig ner vid min plats och mottagit ett samtal kom jag på att jag skulle ringa vår hyresvärd eftersom det är så himla svårt att få tag i dom under eftermiddagarna som jag nu försökt med i två dagar. Så jag knatade bort till Tina igen och fick låna hennes telefon, där satt vi i ungefär en halvtimme och pratade skit om killar som är allergiska mot att ringa telefonsamtal och hur tröga vissa hyresvärdar är, hon erbjöd sig till och med att ringa själv till vår hyresvärd för hon blev så upprörd över hur de beter sig. En halvtimme tog det alltså innan jag äntligen kom fram och då hade det tutat upptaget hela tiden, en halvtimme! Well, jag tog upp allt som måste göras och vårt sovrumsfönster skulle hon skicka någon att fixa snarast, sen bad jag att någon skulle komma den 21 eller 24 november eftersom jag är ledig de dagarna och är gärna hemma när vaktmästaren kommer så att jag kan granska honom och allt han gör. Hon sa att hon skulle be honom ringa någon av de dagarna och bestämma tid. Nu glömde jag ju förstås att säga att han absolut inte får ringa innan klockan nio på morgonen, men han kommer säkert ringa vid sju. Och jag kommer bli sur.
Det luktar kokt ris i vår lägenhet, det gör det nästan alltid, för dom under lagar mat jämt. Och det är inte svensk husmanskost, det är någon utländsk mat dom lagar jämt. Och det luktar ju inte riktigt som kokt fläsk och potatis om man säger så. Fast deras unge har iallafall slutat att skrika så mycket om nätterna och det är ju positivt. Jag står hellre ut med lukten än med skriken. Imorgon är det torsdag och alltså bara en vecka kvar tills jag ska klippa mig, jag är helt pirrig. Längtar något rejält, ska bli himla skönt att få av allt slitet hår och bara vara korthårig. Jag har en vision om att jag kommer se ut som Hilarie Burton aka Peyton i One Tree Hill i dom lite äldre avsnitten, men mina visioner brukar oftast vara ganska orealistiska och kommer oftast inte i uppfyllelse. Men det gör ingenting, jag tror jag kommer bli skitsnygg ändå.
Annars kan vi åka tillbaks i tiden, till 50-talet, då skulle jag sett ut såhär:
Snart Efterlyst, så dags att fixa kvällsmat som ikväll får bestå av makrillsmacka och knäcke, då jag misslyckades med mina grönsaker idag och hade i tomat som förstörde allt. Jag sparar smoothies till nästa vecka.
Let's solve som murders.
Min morgon började med att jag släppte in Tina genom vår onödiga portkod och dra kort-dörr, sen släppte hon in mig med sitt kort genom nästa dörr. Vi pratade om vinterns jävulskap och om hur härligt det ska bli när midsommar är här igen. Det är snart midsommar sa hon och jag låtsades att jag trodde henne, fast vi båda två visste att hon hade fel, riktigt fel dessutom. Vintern har inte ens börjat än och här längtar vi redan efter sill och potatis. Innan vi ens ätit av skinkan, korven eller ens smuttat på glöggen. Detta ska bli the best christmas ever har jag bestämt. Jag längtar först dit, sen till sommaren och där emellan såg jag i min kalender att fettisdagen kommer, vad jag ska äta semla då!
När jag slagit mig ner vid min plats och mottagit ett samtal kom jag på att jag skulle ringa vår hyresvärd eftersom det är så himla svårt att få tag i dom under eftermiddagarna som jag nu försökt med i två dagar. Så jag knatade bort till Tina igen och fick låna hennes telefon, där satt vi i ungefär en halvtimme och pratade skit om killar som är allergiska mot att ringa telefonsamtal och hur tröga vissa hyresvärdar är, hon erbjöd sig till och med att ringa själv till vår hyresvärd för hon blev så upprörd över hur de beter sig. En halvtimme tog det alltså innan jag äntligen kom fram och då hade det tutat upptaget hela tiden, en halvtimme! Well, jag tog upp allt som måste göras och vårt sovrumsfönster skulle hon skicka någon att fixa snarast, sen bad jag att någon skulle komma den 21 eller 24 november eftersom jag är ledig de dagarna och är gärna hemma när vaktmästaren kommer så att jag kan granska honom och allt han gör. Hon sa att hon skulle be honom ringa någon av de dagarna och bestämma tid. Nu glömde jag ju förstås att säga att han absolut inte får ringa innan klockan nio på morgonen, men han kommer säkert ringa vid sju. Och jag kommer bli sur.
Det luktar kokt ris i vår lägenhet, det gör det nästan alltid, för dom under lagar mat jämt. Och det är inte svensk husmanskost, det är någon utländsk mat dom lagar jämt. Och det luktar ju inte riktigt som kokt fläsk och potatis om man säger så. Fast deras unge har iallafall slutat att skrika så mycket om nätterna och det är ju positivt. Jag står hellre ut med lukten än med skriken. Imorgon är det torsdag och alltså bara en vecka kvar tills jag ska klippa mig, jag är helt pirrig. Längtar något rejält, ska bli himla skönt att få av allt slitet hår och bara vara korthårig. Jag har en vision om att jag kommer se ut som Hilarie Burton aka Peyton i One Tree Hill i dom lite äldre avsnitten, men mina visioner brukar oftast vara ganska orealistiska och kommer oftast inte i uppfyllelse. Men det gör ingenting, jag tror jag kommer bli skitsnygg ändå.
Annars kan vi åka tillbaks i tiden, till 50-talet, då skulle jag sett ut såhär:
Snart Efterlyst, så dags att fixa kvällsmat som ikväll får bestå av makrillsmacka och knäcke, då jag misslyckades med mina grönsaker idag och hade i tomat som förstörde allt. Jag sparar smoothies till nästa vecka.
Let's solve som murders.
Trackback
