deciree_palmroos -följ mig där istället.

ja, vi lever som dom allra flesta nyblivna föräldrar i vår lilla bebisbubbla. johan har börjat jobba och jag och elise kämpar oss igenom dagarna utan honom, visst går det bra men vi saknar honom extremt mycket. nu är det dock ledigt för honom i fyra hela dagar och det ska bli alldeles underbart att få vara hemma och mysa hela familjen.

imorgon kommer farbror anders och faster veronica hit och kikar in vårt lilla knyte. ska bli himlans trevligt! dock är hon inte så liten längre, eller hon var ju aldrig liten. jag kan bara inte förstå vart hon fick plats i magen egentligen, inte en chans att jag trodde det skulle vara en jättebebis på över fyra kilo därinne. och nu väger hon närmare fem kilo, 4720 visade det sig på bvc idag och hela 56,5 cm lång är hon. 3,5 cm upp på 16 dagar är ju inte fel. undrar allt om hon kommer växa om sin lilla mamma en vacker dag och bli världens stylta. johan säger att hon kommer bli supermodell och försörja oss när vi blir gamla, men jag vet inte jag. tycker hon ska bli precis vad hon vill bli och inte något på grund av sitt utseende, för jag vet ju redan nu att hon kommer bli världens vackraste när hon växer upp eftersom hon redan nu är världens finaste bebis.

det kommer nog inte bli så mycket uppdatering här som jag hade velat. nog för att jag har tiden eftersom elise är så himla snäll och sover mestadels av dagarna och även nätterna och bara är sådär go och gosig och alldeles alldeles underbar. men när det inte ammas eller byts blöja och hon sover, försöker jag själv vila och fixa med grejer som johan ska slippa fixa med när han kommer hem. dock får jag ju inte göra så mycket nyttigt ändå, en utflykt om dagen och en vilodag emellan har jag blivit beordrad, just så att inte snittet ska gå upp, för det vore ju för himla tråkigt. men det känns som att det läker riktigt bra faktiskt och jag längtar som en tok tills det är helt läkt så jag och elise kan ge oss ut på riktiga barnvagnspromenader i solen. men just nu njuter jag mest av att få vara hemma och mysa med henne, våra amningsstunder är dom mysigaste och jag märker redan nu att hon är en riktig mammagris. åh vad jag älskar henne! mer än ord. mer än allt, jag älskar min familj så det värker, MIN lilla familj!

hon var allt vi väntade och nu när hon kommit känns livet bara så himla komplett, det var såhär det skulle bli, det var såhär vi skulle vara, så det skulle kännas och jag är bara så himla lycklig.

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva egentligen. det har inte kommit någon bebis än och nu börjar jag visst bli lite otålig att få se det lilla kräket. jag kan ju inte fatta att det är en riktig bebis därinne, med ögon, näsa, mun, bryn och fransar. den har små händer och fötter och rompa och allt, jag förstår inte! jag vill bara uppleva den där himmelska känslan och få se min bebis, mitt älskade älskade lilla gryn. var inte längtan stor innan så är den det nu kan jag säga. den 13 april klockan 8:00 har vi tid för igångsättning men jag ber för allt i världen att bebis ska hitta ut innan dess.

i måndags var vi sista gången hos barnmorskan och jag skulle väl inte ha undrat varför vi var tvungna att gå dit för där fick jag vara kvar i över två timmar. hjärtljuden lät inte riktigt som dom skulle och jag trodde på riktigt att jag skulle dö när jag fick åka upp till förlossningen och ligga där med ctg och lyssna på oregelbundna bebishjärtljud i över en halvtimme innan jag fick veta att allt stod rätt till och att det kan bli så ibland. "nu kan du gå hem och glömma att detta hänt" sa dom till mig. SOM OM! min bebis hjärta slog konstigt och jag fick ligga livrädd jättelänge ensam och lyssna på när ljudet gick upp och ner och plötsligt försvann för att sen komma tillbaka. jag kommer aldrig glömma det.

alla är så måna och nyfikna och intresserade och frågar hela tiden nu om bebis kommit eller inte och jag lovar att det kommer höras när vi fått vårt kräk. jag lovar, var så säkra! ibland känns det som att alla andra är mer gravida och nervösa än jag själv är, men det kanske är bra så jag kan hålla nerverna i styr tills det är dags på riktigt. för nu, sen jag lämnade sjukhuset i måndags har jag haft så himla ont konstant, och tryck neråt som bara den och ibland vill jag bara gråta för det gör så ont och jag knappt kan andas igenom värken. det borde vara förvärkar, men jag vet ju inte hur det ska kännas. det gör bara ont. men jag hoppas det är på gång nu iallafall och att vi kanske till och med kan få bli lyckliga föräldrar innan denna veckan är slut. jag hoppas iallafall.

imorgon går vi in i vecka 41 redan, eller egentligen blev bebis 40 veckor först i söndags den 1 april. för jag vet att bebis är gjord den 9-10 juli och att barnmorskan räknat lite galet när hon sagt den 29 mars, men jag ville inte strula till det. det känns bara tryggt att veta att bebis egentligen inte är så gammal som det står på pappret, den är hela 3 dagar yngre och vi har egentligen bara gått snart 3 dagar "över" tiden. dessutom känns det bra att då få bli igångsatt tidigare, men som sagt vi hoppas vi slipper det.

jag försöker iallafall fortsätta leva, jag tänker inte ligga på soffan och bara vänta på att nåt ska hända. så idag bar det av till finspång för att träffa finaste finspångsflickorna. alltid lika härligt att få komma dit och bara vara och prata skit och mysa. det ska det bli ännu mer av sen när bebis kommit, då blir det bebisträffar så det heter duga. ella får lära kräket allt hon kan som hennes mamma lär mig ;) det kommer bli wunderbart!

snart är det påsk och jag hoppas världens sötaste lilla påskkyckling kommer i helgen!