onsdag17 februari
en bra dag.
gick upp 6:10 när älsklings radio gick igång. var skapligt trött efter att ha vaknat redan fem över halv, men jag klarade mig. tänkte att jag skulle hoppat på cykeln en sväng men tänka, det går ju..
jag tog istället en lugn morgon, åt gröt och trixade litegrann med disk och bäddning och sånt som det är trevligt att ha gjort när man kommer hem från jobbet. sen bar det av till jobbet för att jobba mellan 8 och 14:30. och nu är det så att dom ska renovera lunchrummet på jobbet och det innebär då alltså att vi kommer ha begränsad tillgång till micro (vi har alltså två stycken nu under en veckas tid på hur många pers som helst) och en kaffeautomat kommer vara igång, vi har förvisso bara två, men en är liksom en för lite. dessutom hade dom kopplat ur båda automaterna imorse så det blev inget kaffe förrän klockan nio. det var litegrann en nära döden upplevelse där mellan åtta och nio kan jag lova. inte alls så farlig som när min brännskada och jag möttes för första gången i söndags, men inte alls särskilt långt ifrån vill jag lova. fast sånt överlever jag också, jag är en överlevare, en kämpe, en dess.
efter jobbet sprang jag hem, bytte om, satte i lurarna och ringde mamma för att prata med henne genom promenaden. sen kom den där tanken om cykeln igen, att jag skulle ta det till kvällningen, men det blir liksom aldrig så. men jag är pigg ändå, en promenad om dagen på en halvmil är ju inte alls fel.
sen fick jag bråttom att göra mig fin och träffa maria. det var fint att få se vart dom bor och hur, drack kaffe och pratade om allt som hänt dom senaste månaderna. det tog ett par timmar att ta igen tiden, men vi är nog på rätt spår igen. vi tog svängen förbi willys när hon skjutsade hem mig och jag inhandlade lite grönsaker och lördagsgodis till johan.
snart är det läggdags men på tv'n lyser efterlyst fortfarande och johan är som fastklistrad. jag borde vara det jag med, men när det kommer till människor som går ut för att möta grannen en sväng på kvällen och sen blir mördade så gillar jag inte att se längre. jag kan inte alltid hålla johan i handen så han inte försvinner ifrån mig, men man kan väl få vilja det iallafall.
nu ska sminket bort och pyjamasen på, denna dagen var bra och det vankas snart helg igen. och gud vet att jag behöver det! godnatt, jag saknar min katt.
gick upp 6:10 när älsklings radio gick igång. var skapligt trött efter att ha vaknat redan fem över halv, men jag klarade mig. tänkte att jag skulle hoppat på cykeln en sväng men tänka, det går ju..
jag tog istället en lugn morgon, åt gröt och trixade litegrann med disk och bäddning och sånt som det är trevligt att ha gjort när man kommer hem från jobbet. sen bar det av till jobbet för att jobba mellan 8 och 14:30. och nu är det så att dom ska renovera lunchrummet på jobbet och det innebär då alltså att vi kommer ha begränsad tillgång till micro (vi har alltså två stycken nu under en veckas tid på hur många pers som helst) och en kaffeautomat kommer vara igång, vi har förvisso bara två, men en är liksom en för lite. dessutom hade dom kopplat ur båda automaterna imorse så det blev inget kaffe förrän klockan nio. det var litegrann en nära döden upplevelse där mellan åtta och nio kan jag lova. inte alls så farlig som när min brännskada och jag möttes för första gången i söndags, men inte alls särskilt långt ifrån vill jag lova. fast sånt överlever jag också, jag är en överlevare, en kämpe, en dess.
efter jobbet sprang jag hem, bytte om, satte i lurarna och ringde mamma för att prata med henne genom promenaden. sen kom den där tanken om cykeln igen, att jag skulle ta det till kvällningen, men det blir liksom aldrig så. men jag är pigg ändå, en promenad om dagen på en halvmil är ju inte alls fel.
sen fick jag bråttom att göra mig fin och träffa maria. det var fint att få se vart dom bor och hur, drack kaffe och pratade om allt som hänt dom senaste månaderna. det tog ett par timmar att ta igen tiden, men vi är nog på rätt spår igen. vi tog svängen förbi willys när hon skjutsade hem mig och jag inhandlade lite grönsaker och lördagsgodis till johan.
snart är det läggdags men på tv'n lyser efterlyst fortfarande och johan är som fastklistrad. jag borde vara det jag med, men när det kommer till människor som går ut för att möta grannen en sväng på kvällen och sen blir mördade så gillar jag inte att se längre. jag kan inte alltid hålla johan i handen så han inte försvinner ifrån mig, men man kan väl få vilja det iallafall.
nu ska sminket bort och pyjamasen på, denna dagen var bra och det vankas snart helg igen. och gud vet att jag behöver det! godnatt, jag saknar min katt.
Trackback
